Det blädrades i lunta, ja kanske rentav inkunabel den första dagen av Augusti månad. Den germanska bröllopsnatten framkastas även, tyvärr. Årtalet var gärna 95. Nedan ett sampel i sedvanlig illustrerad form. Nu, på begäran av ungdomen, även med pin-up och konstillustration i pictorialt format.
Med tanke på ämnets omfattning och djupa allvar är avdelningen avfattad trefaldigt.
Icke mindre än trädelar kan man hitta i snickeriverkstaden, men orerat material kan nedlagas nedan; förpackat i rar form
http://www.mediafire.com/?cwlkyncxklg
torsdag 11 oktober 2007
Avdelningen för köns roller
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Bäste doktorer!
Jag ville bara uttrycka min tacksamhet angående klarifiering i frågan honor vs diet och hanar (plur) vs kvinna (sing).
Men nu har jag ett problem som bränner mina fingertoppar: Via er förträffliga blogosfär har jag kommit in på ett antal ständigt medryckande ämnen. Nu gäller det fenomenet "människans sökande
efter sin själ" av medbloggaren L Ron Hybrid. Dennas barn träffade jag på redan under min tidigaste resa till Amsterdam, och blev även personlig-hest-analyserad med ett tyvärr rätt tragiskt resultat. Kanske doktorerna har åsikter om huruvida det lönar sig att söka sin själ överhuvud, eller ska man helt enkelt gå till Söderbys Gärda o köpa lite gul jaffa istället?
Tja, här har tydligen frågeställaren begått det ack så vanliga misstaget att förväxla själ med säl. Redan allmänbildningen lär oss ju att populationen härstädes anno dazumal, d.v.s. då det begav sig, plägade kalla djureklimpen säl för själ. Detta eftersom man trodde att sälarna var förlorade själar, d.v.s. väldigtlångtbortresta nära samt kära individer. Man trodde sålunda att den mänskliga själen såg ut som en säl. Visserligen ett förståeligt misstag, men ändock ett misstag. Därav kunna vi härleda att fenomenet som efterlyses egentligen borde lyda: "människans sökande efter sin säl". I detta fall kunna vi endast hänvisa till Avdelningen för Högholmligheter. Där torde man även kunna införskaffa Jaffa av gul karaktär.
På min ära, jag yttrar, den tidvis unge Doktorn gör en annan Doktor stolt över den yngres närvaro och dennes förhållande visa teckenserier.
Det var oerhört lättande att doktorerna klargjort det förargerliga misstaget angående s(j)äl. I och för sig har frågan nu tappat litet av sin aktualitet, eftersom essän om sökande efter själen nu är ersatt med en rapport om Suomi-kauppa Finland-shop, där jag antar man får den sagda jaffan. Mycket intuitivt.
Vidare, angående sälen vill jag rodnande påminna om sagda djurs insats i Krimkriget, då de ju framgångsrikt tjänade som levande biologiskt klubb-vapen mot de svårt erövrande brittiska militantisterna. Kanske doktorerna också har något radioinslag om detta tema i sin (fniss) bakficka (eller var nu doktorer har sina inslag?)? Kanske det var det rentav då de vingslagsbelagda orden om människans sökande efter sin säl uppkom? Må vi lära av historien,
Skicka en kommentar